Förord:
I maj 2014 var jag på Island med min fotoutställning Vattenvärld i Nordens Hus, Reykjavik. Eftersom jag är intresserad av alternativa ekonomiska idéer passade jag även på att stämma träff med Frosti Sigurjónsson, medlem av det isländska parlamentet, Alltinget. Han höll då på med en utredning om penningreform, utifrån tanken att staten skulle stå för allt penningskapande – inte bankerna. Detta för att undvika framtida bankkriser, liknande den som drabbade Island så hårt för några år sedan.
När Frosti var färdig med sin rapport, i mars 2015, kontaktade jag honom igen och uppdaterade min intervju. Jag skrev en artikel, som jag sedan erbjudit till åtminstone 6-7 tidningar, både etablerade sådana, med samhälls- och affärsinriktning, och flera tidningar med mer ”alternativ” profil.
Ingen tidning har nappat, trots mycket rimliga ekonomiska villkor – så nu har jag tröttnat på att kontakta redaktörer och lägger ut texten på min hemsida för allmän läsning. Normalt skriver jag aldrig ”på spekulation” på detta vis, men i detta fall visste jag att jag skulle komma att sprida artikeln på ett eller annat sätt, i slutändan.
Sprid och dela gärna digitalt, alltså – med angivande av källa (och utan vinstsyfte). Glad om du skickar ett meddelande till ”hans (at) bildmening.se” och berättar hur du delar. 

Hans Månsson, Torvalla by, Östersund, den 27 maj 2015

Uppdatering den 9 juni: Landets Fria Tidning publicerar artikeln i veckans nummer! 

Ska Island bli det första landet som genomför en penningreform där bankerna inte längre tillåts skapa pengar genom sin kreditgivning, utan där penningskapandet blir enbart centralbankens uppgift?
I slutet av mars lades en rapport fram inför det isländska parlamentet, Alltinget, som föreslår just detta. Bakom utredningen står Frosti Sigurjónsson, ordförande i Alltingets utskott för ekonomi- och näringslivsfrågor (ungefär motsvarande svenska finansutskottet).

Frågan om en penningreform går inte att undvika längre, konstaterar Frosti Sigurjónsson, när vi möts vid Nordens Hus i Reykjavik, mitt under det intensiva arbetet med rapporten. Det nuvarande penningsystemet har uppvisat sådana brister att man måste finna alternativ, menar han. Och då måste man undersöka andra sätt att skapa pengar, som inte åstadkommer bubblor av det slag som drabbade Island under finanskrisen för några år sedan. Genom sina vidlyftiga affärer utomlands svällde den isländska banksektorn över alla bräddar – 2008 omfattade den mellan 900 och 1200 procent av landets BNP. Som jämförelse var den svenska banksektorns tillgångar i relation till BNP i december 2013 ca 400 procent.
Den grundläggande orsaken till att de isländska bankerna kunde växa på detta sätt var att de själva, via sin kreditgivning, skapade dessa pengar. Därför är saken på ett sätt väldigt enkel: om det i stället vore enbart centralbanken – Seðlabanki Íslands – som kunde skapa pengar så skulle aldrig dylika bubblor kunna uppstå.
Det var i dessa tankegångar processen tog sin början för Frosti Sigurjónsson efter finanskrisen. Han var vid den tiden affärsman i databranschen, och ville av ren nyfikenhet ta reda på vad som egentligen var fel med finanssystemet och hur det skulle kunna förbättras.
Efter att ha läst på massor om ekonomi och politik insåg han att mycket av det han lärt sig under sin ekonomiutbildning inte stämde. Till exempel var inte centralbanken så central som både han själv och de flesta andra trodde. Den varken skapade eller kontrollerade hela penningmängden.
– Det tog mig ungefär tre månader innan jag till fullo förstod att det jag lärt mig var fel. Det var ingen konspirationsteori när sajter på nätet hävdade att bankerna skapade pengar ur tomma intet.

Denna insikt ledde Frosti Sigurjónsson vidare i bloggande och opinionsbildning, och så småningom fick han förfrågningar om att ställa upp i parlamentsvalet. Han valde att ansluta sig till Framsóknarflokkurinn, isländska Framstegspartiet, ett liberalt parti som traditionellt stöds av lantbrukare och fiskare. Han valdes in i Alltinget, och fick posten som ordförande i utskottet för ekonomi- och näringslivsfrågor.
Nu hade Frosti Sigurjónsson en suverän plattform att verka utifrån, och med stöd av statsministern och partikamraten Sigmundur Davíð Gunnlaugsson inledde han i februari 2014 arbetet med att analysera det isländska penningsystemet och utreda alternativ. Drygt ett år senare presenterades så resultatet av detta arbete i form av en 110-sidig rapport med titeln (i sin engelskspråkiga version) ”Monetary reform, a better monetary system for Iceland”.
Avsikten är inte att komma med en färdig lösning, utan att kartlägga alternativen, bidra till en debatt och bit för bit arbeta fram den bästa lösningen, betonar Frosti Sigurjónsson.
– Det är ju uppenbart att ett system som producerat så många finanskriser som det nuvarande har stora brister, säger han.
Frosti Sigurjónsson ser en viktig förklaring till finanskriserna i det faktum att centralbankerna står praktiskt taget maktlösa, när de kommersiella bankerna pumpar ut pengar på marknaden i en närmast ohämmad kreditgivning.
– Därför är det en viktig del av vår rapport att förklara varför centralbanken inte förhindrade att penningmängden på Island femdubblades på fem år. Det är ju en helt vansinnig ökning. Och samma sak hände i andra länder.

Sanningen är att centralbanken inte har några verktyg för att stoppa denna utveckling – tvärtom är den i praktiken ett serviceorgan för de kommersiella bankerna, menar Frosti Sigurjónsson: bankerna skapar pengar genom sin utlåning, sedan går de till centralbanken som måste skapa reserver för att inte systemet ska destabiliseras.
– Centralbanken försöker styra hur mycket pengar som skapas, men i praktiken är det i bankernas utlåningsavdelningar som besluten tas.
      Men hur kan hela den samlade expertisen av nationalekonomer och politiker ha missat denna förklaring till finanskriser och finansmarknadernas dysfunktionalitet?
– Människor är rädda för förändringar och nytänkande. Det handlar om ett paradigmskifte, och de som har makten i det nuvarande systemet är rädda för att inte bli lika framgångsrika i det nya paradigmet. Men jag förstår dem, för jag var själv skeptisk när jag först stötte på de här tankarna. Jag tänkte att det måste vara en konspirationsteori eller bara rätt och slätt felaktigt.
– Därför är det viktigt att vi får ut rapporten, så att vi kan pröva olika teorier och visa hur bankernas penningskapande faktiskt bidrog till systemets kollaps. Och varför vi måste rätta till det som inte fungerar.
      Så vad ska då göras i stället?
– Det är viktigt att dela upp makten över pengarna på två olika enheter. Makten över penningmängden ska ligga hos centralbanken, för att bevara stabiliteten och se till behoven i samhällsekonomin. Men om de beslutar att penningmängden behöver öka ska de inte kunna bestämma även hur de pengar man skapat ska användas. Det beslutet måste fattas av en demokratiskt vald regering, som varje år lägger upp en budget, där det också på förhand anges vad eventuella nya pengar, skapade av centralbanken, ska användas till. Det kan handla om att sänka skatterna, betala av på statsskulden, investera i infrastruktur eller något annat som sätter de nya pengarna i cirkulation.
– För en ekonomi som växer med två procent skulle det räcka med en mycket liten ökning av de offentliga utgifterna för att motsvara ökningen av penningmängden. Så det är ingen större förändring egentligen, men det skulle vara en viktig faktor för att minska statsskulden, speciellt under de första åren av övergången från det nuvarande systemet till det nya. Statsskulden skulle minska ganska dramatiskt.

Men kan ett litet land som Island, med en ekonomi som omfattar bara en bråkdel av den totala världsekonomin, göra något på egen hand åt detta? Måste inte alla inrätta sig i samma globala  finanssystem?
Nej, det måste man inte, menar Frosti Sigurjónsson. Island kan gå före.
– Vi har goda förutsättningar. Det som gäller är att man måste ha en egen valuta, och frihet att stifta sina egna lagar. Vi har båda dessa faktorer. Några andra länder som har förutsättningarna är Nya Zeeland, Norge, Israel – kanske även Sverige till viss del.
– Och jag tror det blir en fördel att vara först. Vi skulle få ett stabilare finansiellt system, färre lågkonjunkturer och högkonjunkturer – båda motverkar ett effektivt resursutnyttjande. I en ekonomisk uppgång investeras pengar i fel saker och i en nedgång blir det uppenbart hur dåliga investeringarna varit och hur lite värde vi fått ut av dem. Det är bättre med en stabil tillväxt. Då dras de ekonomiska resurserna till mer produktiva användningsområden.

Om nu bankerna inte kan skapa pengar själva – blir det då inte svårare att låna, för dem som behöver det?
     – Nej, de kommer att ha pengar att låna ut även i framtiden. De har sina egna fonder, och de har insättarnas pengar. Den som vill få avkastning på sina pengar kan sätta in dem i en bank, som i sin tur kan låna ut dem. Om banken behöver mer pengar till utlåning så kan den höja sin ränta för att locka fler insättare. Och drivs räntan för högt kan centralbanken gå in och låna ut pengar till banken.
     Är det då inte väldigt riskabelt för ett enskilt litet land att byta till ett eget system, vid sidan av det världen i övrigt tillämpar? Sätter det inte käppar i hjulen för handeln mellan länder?
      – I jämförelse med att införa euron är en penningreform ingen stor förändring. Den går att göra stegvis, och den går att avbryta och rulla tillbaka om den inte skulle fungera. För bankerna blir det konsekvenser. De förlorar intäkter, och kommer att behöva minska både personal och löner. De kommer att bli vanliga företag.
– Men en sådan här reform förändrar inte hur vi gör affärer med andra länder. Hur vi väljer att skapa våra pengar påverkar inte vår export eller import.
      Varför är det bättre för Island att genomföra en sådan här penningreform, än att till exempel gå med i EU och införa euron? Vore det inte en trygghet för en så liten ekonomi att ingå i ett stort europeiskt valutasamarbete?
      – Det vore mycket mer dramatiskt att ansöka om EU-medlemskap. Det skulle innebära många förändringar, stora risker och det skulle vara svårt att backa tillbaka. När du väl har anammat euron så går det inte att lämna, för det skulle bli en massiv kapitalflykt från landet. Då kommer ekonomin att stanna av och du måste ringa dem som kan trycka  pengarna och fråga ”kan vi låna lite mer”. Och banken kommer att säga, ”ja, ni kan få låna om ni har någonting att ställa som säkerhet”, och förr eller senare kommer du att ha slut på säkerheter, och tvingas be staten träda in som borgenär för lånen, och i nästa steg är landets naturresurser intecknade. En liten öppen ekonomi som Island – eller Sverige för den delen – kan på det sättet förlora sin självständighet.

För bankerna skulle en penningreform innebära rätt drastiska förändringar. De skulle inte längre kunna surfa fram i en gräddfil, i lugn förtröstan att staten skyddar dem i det längsta från att gå i konkurs.
– Idag har bankerna en mycket lukrativ licens – att skapa pengar ur ingenting – och sina förluster kan de skjuta över på samhället. Men deras affärsmodell är väldigt kostsam för skattebetalarna. För varje familj på Island skulle det vara värt ungefär 100 000 – 200 000 isländska kronor om året att slippa den kostnaden. Det är mycket pengar. På tio är räcker det till att köpa en bil.
– En stor skillnad mot dagens system är att pengar bara skulle skapas om ekonomin växer, om det behövs mer pengar i ekonomin. Idag är gången den motsatta. Först skapas pengar, vilket gör att ekonomin måste växa, annars får vi stora problem.

När rapporten är färdig och överlämnad till statsministern kontaktar jag Frosti igen och frågar vad som händer framöver.
– Förhoppningsvis får vi en bred debatt om penningreform – både i samhället och i Alltinget, där jag själv kommer att lyfta frågan. Om det verkar finnas en bra grogrund för att gå vidare så kan vi göra en djupare analys. Bland annat för att se närmare på de juridiska aspekterna.
Frosti Sigurjónsson menar att det borde gå att vinna stöd från flera delar inom det politiska spektrat.
– För partier till höger kan reformen vara intressant då den nuvarande ordningen, där staten går in och backar upp privata företag, egentligen är väldigt antikapitalistisk. Och även för dem som vill införa euron skulle det vara en positiv reform, eftersom vi skulle få mer stabilitet och lättare kunde leva upp till kraven i Maastricht-avtalet.
– Även det gröna partiet borde vara intresserat, eftersom de anser att det nuvarande systemet tär hårt på jordens resurser, genom att möjliggöra oerhörda vinstuttag från den reala ekonomin, så att den i sin tur tvingas vara mer aggressiv i utvinnandet av naturresurser.

Text och foto: Hans Månsson

Några länkar med mer information om penningreformfrågan:
Betra Penningakerfi (Island)
Positiva Pengar (Sverige)
Positive Money (Storbritannien)
International Money Reform (Den internationella samarbetsorgansiationen)
Utbildningsradions program om Alternativa Banksystem 27 maj 2015